Sangtekst: Lisa Ekdahl. Med Kroppen Mod Jorden. Hösten.

Jag sag hostens sista lov
falla fran sin gren
dar vaxa nya lov i var men den trosten ar klen
jag sag hostens sista lov sakta segla ner
jag sorjer an inte men grater inte mer

Vart tog den vagen
den dar klangen i min rost
da jag skrattade och grat och ropade ditt namn
jag minns en tid
da den dar taggen i mitt brost
inte alls var nanting sjalvklart utan bara fanns ibland
vart tog den vagen
den dar klangen i mitt brost
jag ropade mig hes da jag ropade ditt namn
nu finns den standigt
den dar taggen i mitt brost
sen du slutade att svara
sen den dagen du forsvann

Jag sag hosten vandra in
och jag sag sommaren ga ut
jag insag en minut att allting har ett slut
jag sag en sekund varthan vi alla ska
vi maste alla do
i alla ingar du och jag

Vart tog den vagen
den dar klangen i min rost
da jag skrattade och grat och ropade ditt namn
jag minns en tid
da den dar taggen i mitt brost
inte alls var nanting sjalvklart utan bara fanns ibland
vart tog den vagen
den dar klangen i mitt brost
jag ropade mig hes da jag ropade ditt namn
nu finns den standigt
den dar taggen i mitt brost
sen du slutade att svara
sen den dagen du forsvann

Jag sag hosten vandra in
och jag sag sommaren ga ut
jag insag en minut att allting har ett slut
jag sag en sekund varthan vi alla ska
vi maste alla do
i alla ingar du och jag

Vart tog den vagen
den dar klangen i min rost
da jag skrattade och grat och ropade ditt namn
jag minns en tid
da den dar taggen i mitt brost
inte alls var nanting sjalvklart utan bara fanns ibland
vart tog den vagen
den dar klangen i mitt brost
jag ropade mig hes da jag ropade ditt namn
nu finns den standigt
den dar taggen i mitt brost
sen du slutade att svara
sen den dagen du forsvann